Hur står det egentligen till med socialtjänst och BUP i Sverige? Fungerar allt som det ska, eller finns det anledning till självkritik? I Trasiga liv och bristande bot följer vi författaren under arbetet vid socialtjänst och BUP på fem olika orter i skilda delar av Sverige. Snellman har under åren arbetat inom dessa områden i Sundsvall, Nordmaling, Jönköping, Gävle och Fagersta, och hans berättelse är onekligen intressant. Många tankar och diskussioner tas upp som är högst relevanta för dem som själva jobbar, eller har tänkt jobba, inom detta fält, och även för dem som söker hjälp. Här finns råd och insikter, såväl som välgrundad och hård kritik. Utöver detta bjuder Juha Snellmans bok på en spännande berättelse om hur han tog sig från Finland till 1980-talets Sundsvall, och hur han slutligen hamnar i Arboga, där han fortfarande bor med sin familj. Skildringarna i boken är givetvis förlagda till den tid som de upplevts, så när exempelvis socialtjänsten i Sundsvall beskrivs i boken så är förhoppningsvis organisationen en annan idag. Antagligen är även personalen nästan helt utbytt sedan dess. Detta gäller även i hög grad när vi närmar oss nutid, eftersom förändringar kan ske snabbt och vara omfattande.

Denna bok har inga ambitioner av att vara en faktabok om ämnena som den tar upp, utan är till fullo författarens personliga upplevelser från tiden som behandlare inom BUP och socialtjänst. Boken handlar också om författarens personliga resa under denna tid, och inte minst om konflikterna med den svenska skolan.

Boken är menad lika mycket för de som jobbar med människor som för de som av någon anledning är tvungen att vända sig till myndigheter för att få hjälp. Förhoppningen är att de som känner sig illa behandlade av myndigheter hittar någon tröst eller styrka i boken, och att de som jobbar framförallt inom BUP, socialtjänst och skola hittar något att tänka över när det gäller etik och arbetsmetoder.